LeonardoArslanovic - I'm not an facebook status, you don't have to like me.

Jag saknar henne otroligt mycket. Jag saknar hennes kramar, saknar hennes kyssar, saknar hennes röst, saknar allt hos henne. Har du glömt bort allt som vi hade tillsammans? Tänker du på mig lika mycket som jag tänker på dig?

Saknar du mig? Saknar du oss.. Har du glömt oss? Fyfan. Kärlek är något fantastiskt när allt är bra och underbart. Men det värsta i kärleken, är när du blir lämnad ensam och fortfarande kär. Jag minns när vi satt på berget och prata om livet, när vi ska gifta oss, vart, hur när. Hur många barn vi skulle ha, vart någonstans vi skulle bo, och hur. Jag minns det långa promenaderna på stranden nästan varje kväll.. Jag minns hur bra vi hade det.. Jag minns våra drömmar som skulle bli till verklighet. Alla drömmar om en framtid tillsammans. Känner mig så ensam, det känns så tomt. Du var min prinsessa och jag var din prins. Jag minns när vi satt på stranden och pratade om vårt barn. Han/Hon skulle likna både dig och mig. Hon/Han skulle vara vårat liv. Han/Hon skulle vara vår själ som vi hade tillsammans. Du ville att barnet skulle heta Imran om det blev en kille och Setareh om det blev en tjej, medans jag ville att det skulle heta Tarik om det blev en kille och Nejra om det blev en tjej. Vi satt och skojbråkade om att det skulle heta de, de skulle heta de, nej det skulle heta de, osv.. Vi lovade varandra att vi skulle vara tillsammans föralltid. Vi två föralltid.. Nu står jag ensam, medans hon har någon annan.. Älskade hon ens mig? Var hennes kärlek falsk? För mig var hon, äkta kärlek.